Britta Byström

Britta Byström
Britta Byström fikk sin første musikalske utdannelse som trompetelev i Sundsvall, og begynte å komponere i tenårene.

I 1995 ble hun tatt opp på komponistutdannelsen ved Musikhögskolan i Stockholm. Hun studerte der under blant andre Për Lindgren og Bent Sørensen, og ble uteksaminert i 2001.

Britta Byström har komponert for de fleste besetninger og sammenhenger - kammermusikk, vokalmusikk og opera. Men tyngden er på orkestermusikk. Byströms musikk er blitt fremført blant andre av BBC Scottish Symphony Orchestra, International Youth Wind Orchestra, Jena Philharmonie og norske Kringkastingsorkesteret (KORK). I 2007-11 var hun "composer in residence" hos Västerås Sinfonietta, og i april 2010 ble en konsert viet et komponistportrett av henne i Konserthuset i Stockholm. Av Kungl. Musikaliska Akademien ble hun tildelt hun Carin Malmlöf-Forsslings komponistpris (2010), og hun har videre fått SMFFs pris for "beste kammermusikkverk" (2008).

Blant verkene kan nevnes "Der Vogel der nacht", som ble uroppført i 2010 av Sveriges Radios symfoniorkester og Esa-Pekka Salonen under Östersjöfestivalen. Hun har også komponert orkesterverket "Picnic at Hanging Rock" (2010), et tonedikt inspirert av Peter Weirs film med samme navn. Byström selv har beskrevet det som "musikk med forsvinning som motiv". For dette mottok hun Lilla Christ Johnson-prisen (2012).

Britta Byströms musikk oppviser en særegen omsorg for klangen, en følsomhet for musikkens resonans som nesten fremstår impresjonistisk. Selv har hun uttalt:

"Jag försöker skapa en poetisk och vacker musik, som kan bjuda in lyssnaren till en skönhetsupplevelse".


Om "Encounter in Space" sier hun:

"Menneskeskjæbner er som Kloderne. De kommer fra det ukjendte forat mødes og atter forsvinde." Så kommenterade Edvard Munch själv sitt träsnitt Møte i verdensrommet (1898-99) – i engelsk översättning Encounter in Space. Två figurer – en kvinna och en man, turkos respektive röd – svävar tillsammans mot en svart bakgrund. Mötet som Munch avsett är uppenbarligen av sexuell natur: simmande spermier omger paret.

Så snart jag såg denna bild tyckte jag att den "klingade", att den kunde bli till musik. Jag fängslades av bildens känsla av tyngdlöshet, av det flytande motivet som framskurits med skarpa konturer. De tre färgfälten blev till tre instrument: jag föreställde mig klarinett och trumpet som de två figurerna och pianot som den svarta, ekande rymden bakom dem.

Munch gjorde sitt träsnitt från ett enda trästycke som han sågade tre bitar ur, en för varje färg. Även min trio är i tre bitar – satser – men alla utvunna ur samma musikaliska kropp. I första satsen är de tre instrumenten tydligt skilda åt, med egna linjer och gester, men genom stycket närmar de sig gradvis varandra för att i sista satsen mötas och spela helt unisont.

I andra satsen används pianot som "resonanslåda": blåsinstrumenten spelar in i flygeln samtidigt som pianisten håller pedalen nedtryckt. När en blåston möter den frilagda pianosträngen sätts denna i rörelse och svänger med – ett akustiskt "encounter in space".

Les mer om Britta Byström på hennes offisielle nettside:
http://www.brittabystrom.com/



Britta Byströms "Encounter in Space" fremføres under åpningskonserten, torsdag 12. juni.